Åh nu är han äntligen här vår underbara son Viggo! Det var planerat att förlossningen skulle sättas igång den 18 april om inget hände innan...men kvällen den 16 april började värkarna att komma (typ vid 22 tiden) det blev ingen sömn den natten ... men vi åkte inte in till förlossningen förrän vid 9.30 nästa dag, då värkarna var mer frekventa...typ 6 minuter emellan dem. Tilda blev hämtad av farmor och Kjell vid 7 tiden och vi hann även röja undan lite i lägenheten...då det ska vara visning på måndag (allt händer samtidigt här ja..). Två pussar av dottern och sen åkte hon glatt iväg till Nybro.
På förlossningen avtog värkarna något när vi kom fram (typiskt) men efter ett härligt bad så kom de tillbaka och vid 11 tiden kom de med ca 3-4 minters mellanrum. Jag var då öppen ca4 cm. Tiden och värkarna gick och det blev jobbigare och jobbigare...tillslut gick de med på att ge mig ryggmärgsbedövning (epidral) för då var jag öppen 7 cm...Vid 17 tiden var den härliga bedövningen igång!!! Ljuvligt! Nu kunde man föra samtal igen och promenera omkring medans man hade värkar... Vid 19 tiden var jag helt öppen och nu var det bara kruxet att Viggo låg för högt upp...han hade inte kommit ner ordentligt... Jag fick upp och röra mig mycket och gunga på en piulatesboll.....men vid 22 tiden var jag superdupertrött och fick hålla i mig även om jag satt för jag inte skulle ramla pga sömnbrist...tänkte att här blir det inga barn..jag måste ju sova nu... Men barnmorskan höll inte med...- det blir ingen sömn förrän barnet är ute...
De tog hål på hinnan så vattnet gick... Vid 23 tiden checkade de igen för att se om barnet kommit ner... men det hade det inte. En gamal rutinerad barnmorska tyckte att jag skulle provkrysta för att se om det hjälpte till...så jag provkrystade.....UUpppps där rent ut av flög barnet ner och höll på att komma ut direkt...Barnmorskan skrek- vänta nu!! Det gick för fort...Några värkar och krystningar till och lilla viggo far ut mer ilfart i sängen...slurp sa det! Skriket ekar i rummet...pojken är ute!! Glädjetårarna sprutar!! som sagt, 23.10 var han ute!!! Vår underbara Viggo!
Mycket hår på huvudet och 4275 g och 51 cm... Livet är uuunderbart!!!
Han kom i min famn ganska direkt och efter en stund så ammade han...lika hungrig som sin syster (hon älskar mat!).
Något jag inte hade räknat med hände sedan...moderkakan ville inte komma ut.... Jag fick lämna min nyfödde son till den stolte pappan och åka till operationen...Där fick jag bedövning (en ny epidral i ryggen) så jag inte kände något från magen och neråt....Det var en väldigt otäck känsla....som om resten av kroppen var en iskloss som höll på att förfrysas...
Ska inte gå in på detalj vad läkaren gjorde men hon plockade ut moderkakan.. Och jag de ordentliga hjärtklappningar som ekade i huvudet... När det var över så mådde jag illa och spydde. Allt gick iallafall fort och jag fick sedan ligga på intensiven för övervakning till kl.4 på morgonen... Hur vickar man på tårna...?? Det undrade jag när jag blev tillfrågad att vick på tårna...För det gick bara inte...bedövningen höll i sig ganska länge, det var väldigt läskigt.
Känslan var att benen stod upp böjda...men jag såg inga böjda knän...de låg ju ner..hur kunde detta stämma.... Istapparna till ben började under natten sen att tina upp och jag fick komma tillbaka till förlossningen och BB vid 4 tiden på natten. Där fanns en trött pappa och en hungrig son..... Nu var det en härlig lycka igen!
Efter allt så mår vi alla bra nu och ett nytt liv har kommit till världen!! Honom ska jag få följa och se hur hans liv blir..
En stolt mor!